Jaha. Ännu en dag med denna jävla skitförkylning.

Kroppen värker, jag har ont i huvet, öm i halsen, huvudvärk och när näsan inte rinner så är jag total täppt....som nu. Shit, jag får inget luft till hjärnan alls. Total panik!!!!!!

Jag måste bli frisk till helgen. Det ska bli kanonväder och jag vägrar att ligga inne en helg till sjuk medans solen skiner utanför.

Chefen var på utbildning idag, så det var rätt skönt på jobbet. Hade bra människor runt mig. Förutom en praokille. Han går en specialklass. Han är lite speciell...skulle man kunna säga. Hans handledare har sagt åt honom att han inte får prata med kunder, men man skulle kunna säga att han inte lyssnar på det. Han stod och pratade med en gammal dam när han plötsligt kläcker ur sig; "Jag får stånd nu när jag pratar med dig. Den blir så hääääär stor".

Skön snubbe, men man har lite svårt att slappna av med honom där. När jag satt och käkade lunch häromdan kom han in och började göra  armhävningar. Killen är full av överraskningar.

Hello folks!

Det var inte kul att jobba idag. Hela kroppen har värkt hela dan. Så täppt i näsan att jag knappt kunnat andas. När jag började med de tunga lyften och jobbade i kylen längtade jag hem till sängen. Fan va patetisk man är när man är sjuk.

Men jag får se det från den ljusa sidan. Det var otroligt vackert ute när jag gick hemifrån i morse. Frosten som glimrade i den stigande solens strålar. Som en vacker.........höstdag :-)

Jaha. Nu var det dags att göra sig iordning och åka till jobbet.

Jag var duktig. Jag gick och la mig strax efter nio igår. Lyckades somna rätt snabbt. Det märkte jag då jag vaknade klockan tio. Jag lyckades somna om, vaknade igen vid tolv. Somnade igen, vaknade halv två och har varit vaken sedan dess. Man skulle kunna säga att jag är rätt trött.

Och jag har inte direkt blivit friskare heller. Det värker i hela kroppen.

Nä, nu måste jag gå och borsta tänderna. Ha det bra allihopa.

Jag är lite orolig. Jag har legat och tagit det lugnt hela dan. Surfat, kollat på film....

Men jag är fortfarande väldigt sjuk.  Kommer inte att bli roligt imorgon.

Inget skönt sätt att börja arbetsveckan på. Men va fan ska man göra.

Tio över fem imorgon ringer väckarklockan och då är det bara att gå upp och köra.

Men nu är klockan halv åtta, så nu gäller det att power slappa tills det är dags att sova. Tror det blir en film till. Hoppas ni andra mår mycket bättre än mig.

Ringde min farfar igår.

Han fyllde nämligen 85 år. Inte igår utan i fredags, men jag har som tradition att alltid ringa och gratta honom dagen efter, (inte av vilja utan jag glömmer alltid).

Lite beror det nog på att jag förtränger det. Brukar ha svårt för att ringa till farmor och farfar. Och hälsa på för den delen. Har inte sett dom på ett par år och ringer bara när de fyller år. Det är så jävla dåligt, jag vet. Dom är inte de roligaste att umgås med. Farmor ställer samma frågor hela tiden och farfar är lite speciell. Sen är det det här med att jag inte har någon kontakt med farsan. Det finns alltid någon sorts spänning när vi träffas. Man talar liksom inte om det. De kan slänga ut nån detalj om vad som händer med honom och mina syskon, men sen går vi vidare och pratar om något annat. Dom vill nog att jag ska få veta vad som händer, samtidigt som de har dåligt samvete för vad han gjort. Men det är ändå väldigt dåligt av mig. Man tänker alltid, jag ringer imorgon, eller jag hälsar på dom nån annan gång.

Men igår hände något. Farfar som brukar vara rätt kortfattad och hålla samtalet lätt distanserat, blev uppriktigt väldigt glad över att jag ringde. Han ville prata mycket mer än vanligt. Var mycket mer öppenhjärtig än han någonsin varit. Han pratade om hur mycket han ville träffa mig. Hur mycket han gillar min mamma. Han berättade att han har börjat spela biljard  varje måndag med några andra. Han träffar aldrig andra människor. Han är väldigt folkskygg och brukar mest sitta hemma och fixa. Sen började han prata om pappa. Frågade om jag ville träffa honom. Han lät som en annan människa. Vilket jag gillade.

Men samtidigt blev jag orolig. Han är ändå 85 år.

Jag får för mig att äldre människor som börjar närma sig döden brukar känna det på sig. Att deras tid är kommen liksom. Han är ändå killen som in i det sista vägrade prata med sin syster innan hon dog. Jag fick ta kontakt med min farbror för första gången sedan jag var liten, för att berätta att hon hade dött och att vi ville ha honom med på begravningen. Vi hade berättat det för farmor och farmar självklart. Men som vi misstänkte så berättade de inte det vidare. Man pratade inte om henne. Hon existerande inte längre efter att hon och farfar bråkat. Det var väldigt hush hush. Han kan vara väldigt långsint.

Så igen.....telefonsamtalet skrämde mig lite.

Så jag har pratat med mamma. Vi ska hälsa på dem snart. Eller när det blir varmare, bjuda över dem på fika hos morsan. Hon har söderläge och det kan vara hur nice som helst att sitta på hennes balkong.

Hoppas jag har fel bara. Att han kommer att leva länge till.

Nu ska jag fortsätta med att ligga hemma sjuk.

Ligger här i sängen och kan inte sova.

Jag vaknade upp och mådde piss imorse. Har känt mig rätt orkeslös under veckan, så jag hade det på känn att nånting var på gång.

Det är pga mina jävla sömnproblem. Ett par sömnlösa nätter och sen är det kört. Så jävla trött på skiten.

Låg med täcket över huvudet och ville bara försvinna, men visste att det inte skulle hända. Så jag försökte peppa upp mig, satte på mig träningskläderna och stack ut för en joggingrunda. Kände efter ett par minuter att det inte var någon bra idé. Vände om hem och käkade lite frukost istället.

Efter det bar det av till stan. Där jag traskade runt halva dan med morsan för att hitta ett nytt kamera fodral till henne. Kände att det inte heller var någon bra idé. Men på det sista stället att leta på så lyckades hon hitta en hon gillade (även om hon hade grym ångest innan hon bestämde sig).

Nu ligger jag här i sängen och mår inte bra alls. Och med tanke på hur täppt i näsan jag är så lär det inte bli så mycket sömn inatt.

Hoppas jag mår bättre imorgon. Hatar att vara sjuk :-(

Var ju så jävla smart att jag drack en massa te hela kvällen också. Så nu måste jag springa upp och pissa hela tiden.

Kollar på en special om Foo Fighters på MTV2. Skönt att det är nånting bra att kolla på iaf när man ligger här.

Medans jag hoppade runt på Youtube förut så snubblade jag på låtar med Placebo. Länge sen jag lyssnade på dem. Dom är riktigt bra faktiskt.

Här kommer en av många bra låtar de gjort.

Hmmm.....

Jag är lite sugen på att lära mig spela gitarr.

Detta har jag iof varit länge. Spenderade större delen av 80-talet med att drömma att man stod på en scen med en Les Paul i händerna och fick fram toner som fick tjejerna att komma på platsen. Men det blev inte så mycket av det. Ja, ingenting faktiskt.

Men på sista tiden har jag känt att det kliat lite i fingrarna. Men målet nu är inte att bli en gitarrgud. Utan bara att kunna klinka lite sköna låtar, för min egen skull. Alltså inte världsherravälde.

Nu ska jag inte gå och köpa en Les Paul, utan en enkel akustisk. Om jag nu gör det här......Vi får se.

Eller vad tycker ni? Ska jag börja lära mig spela gitarr? Droppa en kommentar vettja..

Måste bara lägga in en Björn Gustafsson