Sitter och kollar på filmen Shoot'em up med Clive Owen, Paul Giamatti och Monica Belucci.

En simpel pang pang film som inte försöker vara något annat heller.

Giamatti är hur ball som helst som skurk. När filmen börjar slår Owen in en morot i käften på en skurk och säger "eat your vegetables", för att sedan börja en shooting spree till Nirvana. Fan va kul.

En annan som är uppvuxen på John Woo's "The killer" och "Hard boiled" älskar varenda sekund. Denna är dock inte lika mångbottnad i karaktärerna och skämten kan vara lite billiga. Men fortfarande väldigt roligt och med mycket pang pang. Man kan behöva sånt ibland.

Har inte sett hela ännu men det lovar gott.

När det gäller pudelrockande powerballader så är detta verkligen en klassiker. Bortglömd klassiker tyvärr. Detta är från deras "Five man accoustical jam-tour" från -88. Ett år före Bon Jovi's klassiska akustiska framträdande på MTV Video Music Awards, som ledde till MTV-unplugged.

                                Håll till godo

Så har man haft ännu en arbetsdag.

Shit va det är rörigt på jobbet!!

Vi håller på att göra om lite i butiken. Gör om hyllorna, byter kyldiskar och frysar, byter golv i mjölkkylen, rensar ventileringen, bygger nytt kontor och lite annat.

Vi har fullt med med hantverkare, elektriker, inredare, kyl och fryskillar och annat folk som jag  inte ens vet vad dom gör. Dom är överallt, deras grejer är överallt och vi hade det trångt och rörigt redan innan.

Sen att ingen kan kommunicera med någon annan är väl inte direkt ovanligt. Värst är det med ledningen. INGEN KOMMUNIKATION.

Själv har man ingen aning var varorna är längre, efter att de flyttats femtioelva gånger. Så man kan säga att man är lite snurrig i huvet=)

Idag har det varit en av de jobbigare dagarna i mitt liv.

När jag tyckte att jag lyckats med att ändra min inställing och inte gå runt och tycka synd om mig själv så har livet ännu en gång givit mig en dålig hand (dålig metafor, jag vet. och väldigt teatralisk).

Har gått omkring på jobbet och spelat glad och positiv hela dan och det har varit skitjobbigt. Värst av allt är att det kommer att vara likadant imorgon med. Orkar inte gå in på detaljer, men det är inte så kul just nu..

Kände att jag behövde sällskap efter jobbet, så jag åkte över till Dirrty. Hon hade barnen hemma och moster och hennes kille kom över också. D's ex hade nämligen lyckats ta körkortet idag och de var där för att fira. När han kom hem så blev det mat och vin. När skumpan kom fram kände jag att det var dags att åka hem.

Tack så jätte mycket för sällskapet ikväll. Det behövde jag verkligen.

See ya!

Bjuder på en skön låt med Willy Mason. Håll till godo.

En gammal klassisk stand-up från 80-talet.

Man kan ha glömt det efter de senaste...ska vi säga 15-20 år av filmer han gjort. Men Robin Williams kan vara riktigt rolig.

Här är ett exempel

Så var den då här....låten med Björn Gustafsson.  

Detta mästerverk. Killen som är ett äkta geni. 

Alltså inte bara sjunga passionerat på franska, utan även lägga till munspelet där man enstaka gånger blåser ut en ton är en så fantastisk detalj att man bara ställer sig upp och applåderar.  

Och texten på låten till Carina Berg är helt........ja, fantastisk.   

Så håll till godo 

Ledsen att det inte blivit nåt skrivet sista tiden.

Var hos kussen igår för att fira Kevins 4-årsdag. Väldigt trevligt, väldigt mycket onyttigt som stoppades i munnen. Bestämde mig i fredags för att skita i att bara äta en massa nyttigt...ett tag iaf=)

När jag kom hem så laddade jag in bilderna därifrån i datorn bara för att se hur den kraschade. Fan va jag hatar datorer. Har tömt datorn på bildprogram. Men när jag ska intstallera det på nytt så säger datorn att det inte går för att programmet redan finns i datorn. AAAARRRRGGGGHHHHH!!!!!!!!!!!!!!

Man blir ju tokig!!   (Em, säg ingenting;-))

Satt ute i Vidja lördags. Satt i solen och såg på när folk åkte Kevins nya fyrhjuling. Men det var inte förrän idag, när jag gick från hemmet till konsum som jag fick årets första vårkänsla. Det var helt skumt. Det bara slog till som en stekpanna i huvet. Var inte beredd på det.

Först fick jag en enorm känsla av glädje där jag bara log, för att sedan bytas ut mot tomhet....vet inte var det kom ifrån. Höll nästan på att gråta.

Helt sjukt!!

Mellan lägenheten och konsum...bara börja gråta... Tur att jag inte kan gråta. Trettio sekunder senare var det över och allt var som vanligt igen.

Men två så stora känslor på så kort tid var både fantastiskt och skrämmande obehagligt.

Nu sitter jag här o kollar på Oscarsgalan och försöker att fixa datorn helt utan resultat=(

See ya!

Ps. Lägger upp en bild där Em och Kev rock pose:ar.