Motherfucker vad jag har haft ont.

Vilken jävla träningsvärk jag haft. Som tur är så har den lagts sig, men jag kan fortfarande inte gå ordentligt. Har tagit det lugnt i två dagar. Först i måndags då jag kollade på Oscar-galan. Igår hade jag som värst träningsvärk plus att jag fick en grym huvudvärk. Så då gjorde jag inget alls.

Men idag var det slut på softandet. Efter jobbet så kastade jag mig över träningen. Det fick bli bröst och rygg. Inte fan tränade jag benen iallafall ;-)

Efter det så syndade jag dock. PIZZA!!!! =D

Så nu ligger jag här i soffan proppmätt. Känns som om magen ska sprängas. Lär väl gå och lägga mig snart. Imorgon är det torsdag och sen är det nästan helg =)

Ha det bra alla

Japp. Det blev som jag trodde.

Kan knappt gå av träningsvärken i benen. Det var inte kul att lyfta mjölkbackar på jobbet idag. Plus att jag glömde att stretcha rumpan efter träningen. Inte bra. Kan knappt sitta.

Så idag hoppar jag träningen och låter kroppen vila.

Ikväll blir det istället Oscar-galan. Med lite gott att äta till förstås.

Ha en bra kväll alla =)

Har precis sett Jim Carrey's Yes man.

Skrämmade hur den passar in på mig i vissa avséenden.

Okej..... Go'natt =)

Hallå igen. Det var ett tag sen senast.

Har haft en del att göra under veckan och jag har varit så trött att jag bara inte orkat. Med andra ord.... lathet :-)

Däremot så har jag varit duktig på att träna. Brukar tappa efter ett tag, men trots att jag har varit trött så har jag inte slarvat där. Men som sagt, annat har fått lida. Men jag måste hålla i nu. Jag känner mig själv. Går det några dagar utan träning så tappar jag ork och så blir det ingen träning. Plus att jag mår så mycket bättre när jag tränar.

Däremot så tränar jag bara överkroppen. Benen brukar jag ta med löpning och cykling.... och det var länge sen nu. Så nu är det dags. Ska försöka ta benträning idag. Vilket betyder att jag kommer att gå som om jag blivit belägrad av en tjur den närmaste veckan ;-)   Om ni sett filmen "Top secret" så vet ni vad jag menar.

Igår var jag på födelsedagskalas. Det var Dirtys son Kev som fyllde fem. Hela stora släkten var där och en massa barn. Shit, man var helt slut efteråt, men det var väldigt trevligt. Efteråt så stannade jag kvar. Både jag och Dirty var trötta, så vi skulle bara softa med lite vin och melodifestival. Hade bestämt mig för att åka hem på kvällen (eftersom jag varit så trött hela veckan och jag har en del att göra idag).

När alla andra hade åkt blev man glatt överraskad när Em och P kom förbi. Det blev minst sagt en väldigt trevlig kväll.

Men trots vädjan så stack jag hem under kvällen.

Jag börjar faktiskt bli orolig. Jag börjar falla tillbaka i gammalt mönster.

Vill kanske inte gå in för mycket på detaljer och varför. Men det skedde igår och det skedde även för två veckor sen när jag var hos Dirty.

Jag bangar fast jag egentligen inte vill. Jag gjorde det förr vilket resulterade i mindre vänner och ett lite ensammare liv.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska bryta det här mönstret. Det positiva är väl kanske att jag vet varför och jag har försökt bearbeta detta under det senaste halvåret, men lik förbannat så fortsätter jag i samma bana.

Det sjuka är att jag lyckas övertyga mig själv att jag vill göra det jag gör. Sen sitter jag där och slår mig själv efteråt.

Har faktiskt funderat på att gå till en psykolog men tror inte att det skulle hjälpa. Plus att jag är inte den som sitter och pratar ut om mina problem.

Men jag måste iallafall avsluta detta inlägg med att tacka Dirty (och hennes små kottar), Em och P för att ni förgyllde min kväll.

Och en liten personlig hälsning till Em. Håll fast i P, där har du hittat en riktig toppen kille.

Ja detta är nördigt. Och när folk förklarar sporten så tycker jag själv att det låter skittråkigt.

Men äntligen börjar NASCAR säsongen igen. Har väntat sen november.

Det pågår från februari till november och förutom ett par veckors ledighet, så tävlar dom varje vecka under denna tid. Till skillnad från töntarna i Formel 1.

Och till skillnad mot Formel 1, så kan vem som helst vinna. Det byts ledare hela tiden. Det kan vara mer än 20 olika förare som leder under ett race.

Just nu kollar jag på säsongens första race Datyona 500 där Harvick som startade sist (43:e plats), nu ligger tvåa. Efter mindre än 1/4 dels race.

I Formel ett brukar det vara så att den som leder efter första varvet oftast vinner. Och här är det inte lika mycket teknik som styr. Bilar dör bara inte för att datorn pajar. Nä, här bangar dom på varandra som fan. Och åker dom in i väggen så att delar flyger av, så åker dom in i depån, tejpar den och åker ut igen =)

Sen har vi det här med krascherna. He he he....

Har lagt till en liten film med krascher ifrån nascar. Det brukar som oftast förekomma en eller ett par sådana krascher under varje tävling. Så man har aldrig tråkigt. Och glöm inte, krascherna sker på ungefär 300 km/tim.

I Daytona snittar dom på 294 km/tim. Då är kurvorna inräknade. Helt sjukt. Dom släpper aldrig gasen i kurvan =D

Dagens citat kommer såklart ifrån serien How I met your mother. Och lika självklart så är det Barney som slår till.

"First time I rode in a limo I was five. I was on my way to my grandfathers funeral.... I suppose in a way I still am..."

-Barney i limon på nyårsafton efter att en kille snott hans ultimata "mixtape".

Jag är så sugen på att parta. Eller sätta mig på en bar med ett glas i handen och en polare att snacka med.

Tyvärr så har alla mina polare skaffat familj och tappat all intresse för att gå ut och ha kul.

Så jävla sugen på att festa!!!!!!!!!!!!!!!

Okej, det var allt.

Hallå på er alla.

Detta kommer lite sent och det är lite pinsamt. Men jag har alltid tyckt att komedi serien "How I met your mother" var lät lame.

Men jag har börjat kolla på den.... Och motherfucker!!!!!!!!!

Sitter nu och går igenom första säsongen och det var länge sedan jag garvade så här mycket. Med tanke på hur trött och deppig jag är, så är det helt fantastiskt. Har ni inte sett serien..... GÖR DET!!!!!!!!!!

Bäst är Barney. Han är så jävla nördig och cool på samma gång.