Jaha, så ska man jobba imorgon igen.

Skulle egentligen vara ledig imorgon, men lovade hoppa in åt chefen så att hon kunde stanna kvar i Umeå en dag till. Nu är det inget monsterpass. Jag jobbar mellan åtta och tolv. Vilket betyder att jag kommer att vara på jobbet halv åtta. Älskar söndagstrafik. Så tar det en timme att åka dit och en timme att åka hem.

Funderade på att sticka in till stan efter jag slutat imorgon för att kolla in lite gitarrer. Men jag kollade upp öppettiderna på internet och alla butikerna har tydligen stängt på söndagar. Typiskt =(

Är jävligt sugen.

Skit samma.

Vill inte gå upp kvart över sex i morgon. Även om det faktiskt är sovmorgon för mig. På måndag är det som vanligt igen. Då går jag upp mellan 04.45 och 05.15

Ha det så bra allihopa.

När jag var ung, för sisådär hundra år sedan ;-)

ville jag verkligen lära mig spela gitarr. Jag började på en gitarrkurs. På denna kurs var det ett krav att man måste ha med sig en egen gitarr. Eftersom min morsa är världens snällaste människa, så köpte hon en till mig. När jag väl kom till den första lektionen så var vi sex elever, varav jag och en till hade med sig en gitarr.

Läraren började med att stämma dem åt oss och sen fick våra två gitarrer gå runt till alla.

Efter tre lektioner (timmar), så hade vi fått lära oss noll. Han visade oss inte hur man stämde gitarren eller ackord. Ingenting!

Så efter de tre lektionerna så slutade jag och la gitarren på hyllan. Sen blev det inget mer gitarrklinkande. Något som jag alltid ångrat. Jag har alltid känt ett behov av att lära mig spela. Jag vet inte varför. Har inga planer på att bli artist eller något sådant. Jag vill bara kunna spela.

Har alltid velat ha en Les Paul, men sagt att jag aldrig ska skaffa någon förrän jag kan spela på den.

Och nu känner jag att det kanske är dags att lära sig. Jag har tyvärr inte kvar gitarren så det är inte bara att ta upp den och börja klinka. Jag måste köpa en ny. Jag har en viss förmåga att få för mig saker, köpa och sedan blir det ingenting av det. Därför har jag tvekat länge. Det hade varit kul om man hade en polare som spelat, som man kunde ha klinkat med, men det har jag inte. Det hade speciellt hjälpt när det kommer till att stämma gitarren.

Iallafall. Jag vill inte göra som jag så ofta gör och bara kasta bort pengar på något som jag sen inte fullföljer. Samtidigt är jag så trött på att vilja göra saker men stanna vid tanken. Att inte fullfölja.

Så jag funderar på att köpa en billig nybörjargitarr och sätta igång.

Sen är jag en sån som vill kunna på en gång. Jag har inget tålamod whatsoever. Men jag är så avundsjuk på dom som kan ta upp ett instrument och få fram musik. Detta är en av de saker som jag vill kunna innan jag dör, och då är det väl bara att sätta igång.

Hmmm..... Vi får se hur det blir.

Känner att jag behöver lite peppning.

To be continued....

Tänkte bara komma med lite filmtips.

Vet inte varför faktiskt. Har väl inget bättre för mig gissar jag.

Och eftersom jag är väldigt filmintresserad, så varför inte...

iallafall

Jag har inga direkta preferenser vad gäller film. Jag gillar det mesta, så länge det är bra....eller annars också.

Det får gärna vara krigsfilmer. Eller gangster, action, drama, komedi eller romcoms.

Jag har även en benägenhet att fastna för mindre  filmer. Små berättelser som berättar om en eller ett par människors öden. Det finns några riktigt bra exempel på ett par riktigt bra sådana filmer.

Lost in translation

Station agent

Garden state

Love song for Bobby Long

Fotot i Love song for Bobby Long är helt fantastiskt.

Iallafall....

Idag har jag sett ytterligare en sådan film.

Den heter "Henry Poole is here".

Luke Wilson spelar en man som fått veta att han har en obotlig sjukdom. Så han flyttar tillbaka till gatan där han växte upp för att invänta döden.

Men så en dag tycker sig en granne till honom se jesus ansikte på hans vägg. Han själv ser bara en fläck och bryr sig inte alls. Han vill bara ha lugn och ro i väntandes på slutet.

Men så börjar saker hända...

Detta är en film om tro och hopp. Och eftersom det är en amerikansk film,  så måste religion självklart stå för det.

Och kan man inte svälja den religiösa propagandan blir nog denna film ganska olidlig.

Själv är jag ateist, men det stoppade mig inte för att engagera mig i denna film. Man kan säga att jag inte lät det komma i vägen för filmen.

Den rör sig långsamt framåt. Använder enkla medel för att uttrycka sig. Detta märks även i fotot som är fantastiskt. Det är rena bilder med färg i akvarell. Fotot förstärker verkligen känslan i filmen.

Det finns inget originellt med filmen på något sett. Den följer independent filmens mallar på alla sätt. Men jag gillar det. Jag gillar dessa enkla filmer som med små medel får mig känna. Man blir både ledsen och upprymd på en och samma gång.

Så se den när den kommer hit. Eller någon av de andra filmerna jag listat här ovanför. Dom filmerna är riktiga pärlor. John Travolta har aldrig varit bättre än som en gammal vithårig alkoholist i Love song for bobby Long. Scarlett Johanson är med i både den och Lost in translation och är grym i båda två. 

Vaknade upp igår och såg frosten ligga som ett täcke på omgivningen. Men jag hade bestämt mig för att vara hemma och vila upp mig. Men imorgon (läs idag), tänkte jag. Då jävlar ska jag ta ut kameran med makroobjektivet och fota. Så imorse hoppade jag upp ur sängen redo för lite vandring, men va fan. Ingen frost någonstans!!!  Motherfucker!!!!!!!!

Så nu sitter jag här i soffan, äter frukost och kollar på körslaget och har ingen aning vad jag ska göra. Me sad =(